Lasermannen – en historia om Sveriges rasism

Kära studenter, eftersom ni som jag kanske är relativt unga så är historien om Lasermannen kanske vara en aning suddig i minnet? Ämnet är dock fortfarande i högsta grand aktuellt. Lasermannen, John Ausonius, dömdes för ett mord och inte mindre än tio mordförsök i början av nittiotalet. Det som offren hade gemensamt var sin invandrarbakgrund.

Uppståndelsen kring Lasermannen var enorm och än idag, nästan 20 år senare, är det fortfarande något som människor minns. Lasermannen sitter kvar i våra hjärnor som mordet på Olof Palme och det Anna Lind. John Ausonius tillvägagångssätt att med lasersikte och oprovocerat ge sig på vem som helst som såg icke-svensk ut skrämde upp ett helt land. Sverige undrade vem denna galning var egentligen? När jag i Lasermannen börjar läsa om John Ausonius liv förstår jag verkligen varför nyhetsartiklar inte räckte till att berätta denna historia.

Men det är inte där som boken börjar. Tvärtom så blir vi först introducerade för en del av de andra elementen som figurerar i Lasermannen. För det här är en bok som berättas från oräkneliga perspektiv. Vi har utdrag ur tidningsartiklar, parallella historier om politiska partier, dramatiserade scener sett från polisens vinkel och inte minst John Ausonius egna ord i sidlånga, direkta citat. Gellert Tamas ger en djup och mycket levande skildring Wolfgang Zaugg som Lasermannen hette från början. Vi får följa med tillbaka i tiden ända till hans tyska rötter, och detta utan att informationen känns överflödig eller orelevant.

För information finns det av överflöd i denna bok. Som det står längst bak i boken, utredningen om Lasermannen omfattar ungefär tjugotusen sidor. Lägg på detta sedan till utförliga utläggningar om rasism i Sverige hundra år tillbaka i tiden så får du ett hum om vilka enorma mängder material Tamas hade att handskas med. Detta är en av anledningarna till att New Journalism är ett utmärkt forum att berätta historien med. För att få en förståelse för vad som skapade detta monster och vad som rörde sig i hans huvud krävs den personliga touchen av en roman samtidigt som de sakliga fakta och direkta citat i boken ger trovärdighet och en mycket intressantare historia.

Ibland får man visserligen känslan av att författarens egna värderingar lyser igenom lite i texten men detta känns i det närmaste oundvikligt. Till exempel så beskrivs det hur John Ausonius tillåts få militär träning samtidigt som kan blir tvångsintagen för psykisk sjukdom, och att skriva om dessa fakta och låta ”neutral” är kanske inte ens är något man vill? Samma sak med de långa passagerna om Bert Karlsson och hans parti som han startade vid den här tiden, Ny Demokrati. Det är inte direkt en balanserad bild vi får av Bert eller hans parti men samtidigt så är inte att berätta sanningen alltid att berätta en balanserad bild.

Den här boken skulle jag definitivt säga är litterär journalistik och inte journalistisk litteratur, mest på grund av alla olika vinklingar på historien som vi får. Personerna i boken är också riktiga vilket ger ett ännu mer dokumentärt intryck. Här finns också intressanta historiska fakta och väldigt detaljerade dokumentationer av händelser som till exempel demonstrationer och presskonferenser. Vem minns till exempel inte citatet från Birgit Friggebo: ”Nu tycker jag att vi gemensamt i denna sal sjunger: We Shall Overcome!” Jag skulle säga att jag mindes det citatet ungefär lika bra som begreppet ”Lasermannen” innan jag läste denna bok. Överhuvudtaget är källorna väldokumenterade och även om Tamas självklart inte kan veta exakt vad som hände i till exempel Ausonius uppväxt känns boken som en jordnära tolkning.

Lasermannen är en komplex och mångfacetterad bild av rasismen i Sverige i början av nittiotalet och dessutom en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den starkt – både att läsa ur underhållningssynpunkt och utbildningssyfte.

Lasermannen är åter aktuell på:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ny-ansokan-fran-lasermannen-1.1075494