Vad är rätt att publicera och inte? När kan man som journalist ta beslutet att nyheten är tillräckligt viktig för att publicera information även om man inte är hundra procent säker på att det är etiskt riktigt eller inte?
Att vara journalist innebär att man har ett stort ansvar på sina axlar eftersom människor kommer att läsa det du skriver och anta att det är sant. De kommer också att bilda sig en egen uppfattning kring något som har hänt baserat på dina ord. Chansen att få påverka och uttrycka sig är vad som driver många till journalistyrket, men om du säger för mycket eller för lite i något sammanhang kan det lätt uppstå en riktigt jobbig situation.
När en 17-åring och en 15-åring blev misstänkta för mord på en homosexuell man ställdes Sveriges tidningar för svåra beslut angående vilka uppgifter som skulle publiceras eller inte om de misstänkta. Det var känt av många att en av dem hade postat extremislamistiska inlägg på sin blogg, och detta skulle kunna ha setts som ett motiv. Bland annat nämnde bloggen något om kärleken mellan man och kvinna
Dock skulle uppgifter angående bloggen lätt kunna röja de misstänktas identiteter och det är här som den svåra debatten kommer igång. Personligen tycker jag att man måste vara extremt försiktig i sådana här lägen eftersom det är anklagelse som skulle kunna förstöra en människas rykte för flera år framåt. Speciellt när de misstänka är så unga tycker jag att man måste tänka på barnen, för det är ju faktiskt vad de är. Självklart är det som de anklagas för helt oförsvarligt men innan de är dömda så måste man anstränga sig för att inte göra något som kan skada deras framtid. Vem kan säga att de kommer att stå för sina åsikter eller gärningar om ett par år? Ångrar vi inte alla saker vi gjorde eller sa när vi var så unga? Dessutom fanns inget konkret som pekade på att mordet skulle ha varit ett hatbrott.
Kvällsposten valde en mellanväg där de nämnde en blogg med extrema åsikter i moralfrågor, men valde att inte avslöja några detaljer. Det här känns en ganska ”feg” väg där man får reaktionerna och uppslaget av sensationalism, samtidigt som man skyddar sin egen rygg lite. Men om man själv skulle vara chefsredaktör på en tidning skulle detta sätt att agera ligga nära till hands, eftersom den religiösa vinklingen av brottet onekligen kommer att ge intresse från läsarna.
I min åsikt tappar tidningarna lite trovärdighet om de publicerar för mycket i information vid sådana här tillfällen. Det blir lite ”sell-out” av det hela och tidningen visar hur fokuserad man är på att sälja lösnummer. Självklart är att sälja en viktig del av tidningsbranschen nuförtiden men detta får aldrig vara viktigare än att värna om allmänhetens bästa. Och när de här småkillarna faktiskt är gripna, inte efterlysta och jagade, tycker jag faktiskt att deras behov av sekretess får räknas som större än allmänhetens behov att få höra detaljerade uppgifter om ett obekräftat motiv.
Det här med att berätta om sexualitet, vilken etisk tillhörighet som killarna har och vilken religion de utövar bygger mycket på fördomar. Avslöjandet av det ena föder det andra. När man nämnt i en artikel att mannen som mördats är homosexuell kommer många att automatiskt undra om detta kanske var ett motiv till mordet? När du senare nämner till exempel att de misstänkta har utländskt påbrå från ett traditionellt islamiskt land så kommer fördomarna om det spinna vidare på den här vinklingen av mordet.
Att röja en misstänkts identitet eller inte är en riktig knivig fråga och för mig blir den på en moralisk nivå. Frågeställningar som jag själv ställer mig när jag läser om detta är: om personen är på flykt och kan tänkas göra om brottet, om storyn kanske klarar sig lika bra utan att den misstänkte identifieras och om fakta om förseelsen verkligen stämmer. Och vad känns bäst i maggropen? Jag tror inte det finns någon regel som alltid fungerar i frågor om pressetik eftersom de som jobbar i pressen trots allt bara är människor. Beslut tas från dag till dag och det finns lika många människor som etiska värderingar.
/Jenny Gramnes
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig om att Kvällspostens mellanväg är fel (feg).
SvaraRaderaAntingen så publicerar man allt eller inget.
Att offret var homosexuell har ingen som helst relevans om detta är den enda faktan som läsaren får ta del av.
Det här med att fördomar spinner vidare på vinklingen av mordet, ja, så kan det mycket väl vara. Men å andra sidan har ena killen som är misstänkt gått ut sagt att han är strängt emot homosexuella och då bör väl rimligtvis det inte handla om fördomar längre?
Ett citat om "kärleken mellan man och kvinna" kanske inte är just extremislamistiskt :) men jag utgår från att det fanns fler citat och mer grund för att anse förövaren som extremislamist i det här fallet.
SvaraRaderaSom du skriver, en publicering av ett namn på en person som sedan visar sig vara oskyldig har redan förstört en människas liv, och ibland inte bara för några år framöver. Människor är snabba att döma, och det kommer alltid att finnas de som inte litar på personen igen. Det händer redan när personer t.ex. häktas, oavsett om de är avskrivna som misstänkta när de kommer ut så finns det alltid folk som inte litar på systemet. Tänk t.ex. om Mats Alm skulle bevisas oskyldig i det här läget - han skulle aldrig kunna komma tillbaka till världen och få ett "vanligt" anonymt liv igen, oavsett vad domstolen sagt.
Jag tycker att Kvällsposten gjorde rätt i det som du anser är en feg mellanväg, dvs att skriva "extrema åsikter i moralfrågor", eftersom det säger mycket utan att peka ut någon. Om inte islam eller etnisk bakgrund var specifikt relevant så anser inte jag att det ska nämnas, men samtidigt behövdes väl ändå något sägas om bakgrunden i målet, för det var ju inte bara ett vanligt lustmord av någon slumpmässig person på gatan i det här fallet utan hade ändå förtecken av extremism.
// Linnea Ornstein
Intressanta synpunkter.
SvaraRaderaExtrema åsikter i moralfrågor har många människor, kristna, judar, muhammedaner, icke religiösa. Att ha en tro innebär inte att personen ifråga med automatik har extrema åsikter. En katolik kan exempelvis använda preventivmedel även om påven tycker att han ska göra annorlunda.
Försiktighetsprincipen är dock väl att använda när det gäller etik inom journalistiken.
Vissa av övervägandena var svåra, andra inte. Att inte röja de gripnas identitet var rätt och hade varit rätt även om de varit medelålders. Av det följer att det är olämpligt att skriva alltför detaljerat om bloggen eftersom den ene då hade kunnat identifieras. Kvällspostens medelväg har den fördelen att bloggaren själv får bära sina åsikter och att det inte kopplas samman med religionen islam. Det hade dock varit klokt att avvakta även med medelvägen tills att det blivit klarlagt att det var ett hatbrott. Christina Winter
SvaraRaderaBra att du tar upp de misstänkta pojkarnas unga ålder. Det var något jag också fastnade för. Ett annat problem tycker jag är källkritiken mot en blogg. Hur vet man att det är den personen som sägs skriva bloggen verkligen är rätt person?
SvaraRaderaLess is more i de här frågorna tror jag. För precis som du får jag känslan av Sell-out när för mkt publiceras!