Kampanjjournalistik tror jag är något som alltid kommer att finnas inom media. Det slår an en ton i våra hjärtan med enskildas kamp mot orättvisor osv. Även om det kanske är ett ord som klingar lite negativt tror jag att det oftast är något bra. Det är att utnyttja medias genomslagskraft till något som kan bringa en förändring.
När jag tänker på kampanjjournalistik kommer jag att tänka på fallet Madeleine. Den där gulliga, blonda ungen med overkligt stora ögon som var i media över hela världen för ett par (eller hur längesen var det egentligen?) sedan. En ansenlig del av jordens befolkning känner nu till den här lilla flickan och det blev mycket omdebatterat att så stort fokus lades på en av alla tusentals barn som varje år försvinner från sina föräldrar. Men här kommer också en negativ sida av denna typ av journalistik fram. Jag personligen, och många andra, tröttnar helt enkelt efter ett tag. Vi kan inte länge uppbringa det intresse som historien förtjänar efter en utdragen rapportering. Samtidigt som det väcker bra uppmärksamhet till ett stort och viktigt ämne så gör all uppmärksamhet oss också avtrubbade. Och varför är vissa personer viktigare att rapportera om än andra? Här spelar många faktorer inom nyhetsvärdering in i bilden och det kan lämna människor i skuggan av dessa ”med det lilla extra”.
Det blir lite ”Extreme Home Makeover” av det hela. Några få ”lyckliga” (för de är ju alltid väldigt olyckligt lottade i början) får helt plötsligt stöd, hjälp och saker serverat på ett silverfat medan andra i liknande situationer kanske inte får någon hjälp alls över huvudtaget.
Men samtidigt, vart skulle vi vara utan kampanjjournalistiken? Om inte dessa orättvisor och problem skulle få någon uppmärksamhet alls skulle det vara att ta bort en maktfaktor från media som åstadkommer mycket bra i världen? Till exempel hade Farc-gerillan i Bolivia som affärside att kidnappa västerlänningar och kräva lösensummor osv, och vad hade hänt med Nelson Mandela när han satt fängslad om han inte hade varit så populär och uppmärksammad? Att omvärlden kan bli informerad genom pressen kan fungera som en avskräckande faktor för människor med bad intentions.
För mig känns det som en trygghet att ändå veta att det finns människor som är villiga att lyfta fram historier med kampanjjournalistik så att vi kan få kunskap om dessa överhuvudtaget. Det är ändå oundvikligt att sådana här händelser kommer att beröra oss och det är tveklöst oändligt mycket svårare att fortsätta göra något som kan ses som ”moraliskt fel” om det finns andra som vet om vad du håller på med!
torsdag 6 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)