Kampanjjournalistik tror jag är något som alltid kommer att finnas inom media. Det slår an en ton i våra hjärtan med enskildas kamp mot orättvisor osv. Även om det kanske är ett ord som klingar lite negativt tror jag att det oftast är något bra. Det är att utnyttja medias genomslagskraft till något som kan bringa en förändring.
När jag tänker på kampanjjournalistik kommer jag att tänka på fallet Madeleine. Den där gulliga, blonda ungen med overkligt stora ögon som var i media över hela världen för ett par (eller hur längesen var det egentligen?) sedan. En ansenlig del av jordens befolkning känner nu till den här lilla flickan och det blev mycket omdebatterat att så stort fokus lades på en av alla tusentals barn som varje år försvinner från sina föräldrar. Men här kommer också en negativ sida av denna typ av journalistik fram. Jag personligen, och många andra, tröttnar helt enkelt efter ett tag. Vi kan inte länge uppbringa det intresse som historien förtjänar efter en utdragen rapportering. Samtidigt som det väcker bra uppmärksamhet till ett stort och viktigt ämne så gör all uppmärksamhet oss också avtrubbade. Och varför är vissa personer viktigare att rapportera om än andra? Här spelar många faktorer inom nyhetsvärdering in i bilden och det kan lämna människor i skuggan av dessa ”med det lilla extra”.
Det blir lite ”Extreme Home Makeover” av det hela. Några få ”lyckliga” (för de är ju alltid väldigt olyckligt lottade i början) får helt plötsligt stöd, hjälp och saker serverat på ett silverfat medan andra i liknande situationer kanske inte får någon hjälp alls över huvudtaget.
Men samtidigt, vart skulle vi vara utan kampanjjournalistiken? Om inte dessa orättvisor och problem skulle få någon uppmärksamhet alls skulle det vara att ta bort en maktfaktor från media som åstadkommer mycket bra i världen? Till exempel hade Farc-gerillan i Bolivia som affärside att kidnappa västerlänningar och kräva lösensummor osv, och vad hade hänt med Nelson Mandela när han satt fängslad om han inte hade varit så populär och uppmärksammad? Att omvärlden kan bli informerad genom pressen kan fungera som en avskräckande faktor för människor med bad intentions.
För mig känns det som en trygghet att ändå veta att det finns människor som är villiga att lyfta fram historier med kampanjjournalistik så att vi kan få kunskap om dessa överhuvudtaget. Det är ändå oundvikligt att sådana här händelser kommer att beröra oss och det är tveklöst oändligt mycket svårare att fortsätta göra något som kan ses som ”moraliskt fel” om det finns andra som vet om vad du håller på med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kampanjjournalistik när det gäller att dra upp
SvaraRaderaomoraliska skeenden i rampljuset tror jag också är bra. Att man dock till slut blir lite avtrubbad är helt sant. Dawit Isaaks bild i tidningen är vardagsmat numera. /Tomas Wiklund
Jag håller med dig om att "för mycket" kampanjande för en sak gör folk avtrubbade och om alla till slut slutar att bry sig så har man inte lyckats alls med det som kampanjen var till för. Men jag har liksom du också funderat en del kring dem som aldrig får synas, de som befinner sig i samma situationer som en person eller en händelse som en tidning kampanjar för, men som inte får hjälp eller uppmärksamhet alls. Självklart är det bättre att någon som kanske har behandlats orättvist eller illa uppmärksammas än att ingen alls gör det! Men i kampanjer borde man kanske försöka fokusera lite med på hela problemet det rör sig om, och ta in flera personer eller händelser än bara en enda.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaKampanjjornalistik är verkligen något som engagerar och får människor att känna sig delaktiga. Precis som du trpr jag att kampanjjournalistik alltid kommer att vara en del av den "vanliga" journalistiken.
Du skriver att det finns en baksida som visar att det endast är de lyckligt lottade som får hjälp via kampanjjournalistik. Man kan då vända på det. Lyckas man hjälpa en enda person genom kampanjjournalistik så har man nog ändå lyckats även om det handlar om att rädda en individ. Men jag håller med dig om att det blir lite "Extreme home makeover" över det hela när det alltid finns någon eller många som drabbats av exakt samma sak men inte får hjälp av media.
Bra jobbat!
/Eva Didriksson
Jag håller helt med om att för mycket kampanjande kan skapa en viss mätthet. Det är nog också därför som jag är trött på det. Journalister enligt mig ska i första hand hålla sig till saklig och objektiv journalistik. Det jag känner mer är även hur de personer som inte får vara med i tidningen behandlas. Vad händer egentligen med deras liv?
SvaraRaderaOtroligt svårt att se exakt hur bra det kan bli med kampanjande. Visst är det bra att vissa samhällsfrågor kommer upp i luften. Men till vilket pris. Vore det inte bättre då att istället för att ta ställning genom kamapnjande helt enkelt skriva en text om hur det är och låta läsaren ha sin egna åsikt om saken?
Jag gillar din jämförelse med Extreme home makeover. Några få utvalda blir förstås mycket lyckliga, men då frågar man sig vad som händer med de andra. Att ta upp händelsen i större sammanhang är viktigt när det gäller kampanj-journalistik.
SvaraRaderaIbland kanske det kan vara bra att ta upp flera personer kring samma fråga. Fast risken är väl då att läsarna tänker ”åh nej inte en till” och blir lite motståndare eller stänger av istället. Kampanj-journalistikens vara eller inte vara förblir nog alltid ett ”tyckande”, men stannar kvar gör den säkert.