Kära studenter, eftersom ni som jag kanske är relativt unga så är historien om Lasermannen kanske vara en aning suddig i minnet? Ämnet är dock fortfarande i högsta grand aktuellt. Lasermannen, John Ausonius, dömdes för ett mord och inte mindre än tio mordförsök i början av nittiotalet. Det som offren hade gemensamt var sin invandrarbakgrund.
Uppståndelsen kring Lasermannen var enorm och än idag, nästan 20 år senare, är det fortfarande något som människor minns. Lasermannen sitter kvar i våra hjärnor som mordet på Olof Palme och det Anna Lind. John Ausonius tillvägagångssätt att med lasersikte och oprovocerat ge sig på vem som helst som såg icke-svensk ut skrämde upp ett helt land. Sverige undrade vem denna galning var egentligen? När jag i Lasermannen börjar läsa om John Ausonius liv förstår jag verkligen varför nyhetsartiklar inte räckte till att berätta denna historia.
Men det är inte där som boken börjar. Tvärtom så blir vi först introducerade för en del av de andra elementen som figurerar i Lasermannen. För det här är en bok som berättas från oräkneliga perspektiv. Vi har utdrag ur tidningsartiklar, parallella historier om politiska partier, dramatiserade scener sett från polisens vinkel och inte minst John Ausonius egna ord i sidlånga, direkta citat. Gellert Tamas ger en djup och mycket levande skildring Wolfgang Zaugg som Lasermannen hette från början. Vi får följa med tillbaka i tiden ända till hans tyska rötter, och detta utan att informationen känns överflödig eller orelevant.
För information finns det av överflöd i denna bok. Som det står längst bak i boken, utredningen om Lasermannen omfattar ungefär tjugotusen sidor. Lägg på detta sedan till utförliga utläggningar om rasism i Sverige hundra år tillbaka i tiden så får du ett hum om vilka enorma mängder material Tamas hade att handskas med. Detta är en av anledningarna till att New Journalism är ett utmärkt forum att berätta historien med. För att få en förståelse för vad som skapade detta monster och vad som rörde sig i hans huvud krävs den personliga touchen av en roman samtidigt som de sakliga fakta och direkta citat i boken ger trovärdighet och en mycket intressantare historia.
Ibland får man visserligen känslan av att författarens egna värderingar lyser igenom lite i texten men detta känns i det närmaste oundvikligt. Till exempel så beskrivs det hur John Ausonius tillåts få militär träning samtidigt som kan blir tvångsintagen för psykisk sjukdom, och att skriva om dessa fakta och låta ”neutral” är kanske inte ens är något man vill? Samma sak med de långa passagerna om Bert Karlsson och hans parti som han startade vid den här tiden, Ny Demokrati. Det är inte direkt en balanserad bild vi får av Bert eller hans parti men samtidigt så är inte att berätta sanningen alltid att berätta en balanserad bild.
Den här boken skulle jag definitivt säga är litterär journalistik och inte journalistisk litteratur, mest på grund av alla olika vinklingar på historien som vi får. Personerna i boken är också riktiga vilket ger ett ännu mer dokumentärt intryck. Här finns också intressanta historiska fakta och väldigt detaljerade dokumentationer av händelser som till exempel demonstrationer och presskonferenser. Vem minns till exempel inte citatet från Birgit Friggebo: ”Nu tycker jag att vi gemensamt i denna sal sjunger: We Shall Overcome!” Jag skulle säga att jag mindes det citatet ungefär lika bra som begreppet ”Lasermannen” innan jag läste denna bok. Överhuvudtaget är källorna väldokumenterade och även om Tamas självklart inte kan veta exakt vad som hände i till exempel Ausonius uppväxt känns boken som en jordnära tolkning.
Lasermannen är en komplex och mångfacetterad bild av rasismen i Sverige i början av nittiotalet och dessutom en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den starkt – både att läsa ur underhållningssynpunkt och utbildningssyfte.
Lasermannen är åter aktuell på:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ny-ansokan-fran-lasermannen-1.1075494
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter som en läsvärd bok. Nä, det där med neutraliteten är ett svårt begrepp. Det går nog inte att vara neutral/obejktiv när man skriver om starka känslor. Jag är osäker på om det behövs, så länge man är tydlig med, som skribent, vad som är fakta och vad som är egna tyckanden och funderingar. Och det är väl där som det ibland kan bli otydligt. Tänker jag.
SvaraRadera/Sophie Gentz
Spinner vidare på vad föregående kommentator skrivit...
SvaraRaderaDet är som sagt viktigt att det framgår i texten vad som är fakta och vad det är som är författarens egna tankar och känslor. Om hela texten istället präglas av en känsla där fakta inte står bakom, är det svårt att ta texten på allvar. Det är något som jag märkt i flera texter på senare tid.
Men självklart är det svårt att alltid hålla sig neutral. Tänk hur svårt det är i en skriven text, än svårare måste det vara i teverutan där man har ljud, bild som avslöjar allt.
//Maria Hermann
Det verkar vara en bra bok! Alltid spännande att läsa om något som har hänt på riktigt. Jag, som de ovan reagerade också på neutraliteten. Och håller med dig om att det måste vara svårt att hålla sig neutral. Dock tycker jag att det är något journalisten ska sträva efter när han skriver en berättelse som denna. Det faktum att han lagt in personliga citat och uppgifter om hans bakgrund är en självklarhet för att få boken mer levande. Det är precis som i boken jag läste, El choko.
SvaraRaderaEfter att ha läst din rescension så har jag en stark lust att läsa Lasermannen!
Hej!
SvaraRaderaBra skrivet inlägg! Håller verkligen med dig om att författaren lyckats med konststycket att ha kunnat sortera all och sålla all information i den här boken så att den känns upplysande men aldrig överflödig. Hade faktiskt inte själv reflekterat över författarens ”oförmåga” att hålla sig neutral i t.ex. kapitlet om Bert Karlsson och Ny Demokrati. Förmodligen var jag redan fast i hans intressanta och medryckande prosa att jag inte märkte av detta. Och samtidigt slår det mig nu en av vara en av farorna med att läsa New Journalism och inte hela tiden som läsare ha huvudet på skaft och stå på tårna.
Kan endast instämma i kören. Blir bara mer nyfiken på att läsa Lasermannen. Intressant att författaren tar upp fler vinklar så att man som läsare får fler perspektiv av denna händelse som för Sverige utgör en viktig del i historien.
SvaraRadera// Isabelle Thor